Foucaultpendelns historia

 Tillbaka

 

Om man hänger upp en järnkula i en lina och sätter den i svängning kommer man efter en stund att kunna märka att pendeln svänger i en annan riktning än den ursprungliga. Hur kan detta komma sig?

För att förklara detta är det enklast att tänka sig att man hänger upp järnkulan rakt över nord- eller sydpolen och sätter den i svängning.

Pendeln rör sig då fram och tillbaka i samma riktning som man satte igång den. Det finns inga krafter som skulle kunna orsaka att kulans riktning skulle ändras. Riktningen förblir alltså hela tiden densamma.

Men eftersom jorden vrider sig under pendeln ser det ut som om det är pendels riktning som ändras.

Detta experiment gjordes första gången av fransmannen Foucault år 1851 i Paris. Experimentet visade på ett tydligare sätt än man tidigare kunnat visa att jorden vrider sig runt sin axel. Att jorden rör sig runt sin axel visste man redan vid den här tiden genom astronomiska iakttagelser men med det här experimentet kunde man med egna ögon se att riktningen ändrades.

 

 

I I sitt berömda experiment hängde Foucault upp en 28 kg tung järnkula i en 67 m lång lina i Pantheon, en kyrka i Paris, och satte den i svängning. Under järnkulan hade han placerat en liten spets som ritade spår i sanden rakt under järnkulan. Efter en stund kunde man se att spetsen ritat upp en sektor i sanden i takt med att riktningen ändrades.

Tidigare hade han gjort experiment hemma i källaren med en 2-meter lång lina men med en längre lina blir svängningstiden längre.

Idag finns Foucaultpendlar på ett stort antal olika ställen i världen, en del universitet särskilt i Tyskland har pendlar, på tekniska museer finns det ibland, i FN-skrapan finns också en pendel, skänkt 1955 av Nederländerna, Isaksdomen i St Petersburg hade tidigare en (idag flyttad till ett museum i staden) och numera har alltså även Carlsund utbildningscentrum i Motala ett exemplar som tillverkats på skolan.

Numera brukar man förse anordningen med en elektromagnetisk drivning som tillför energi för att kompensera för energiförluster genom friktion i upphängningen och luftmotstånd.